Rani tackade så hemskt mycket för presenten hon fick förra onsdagen. Jag hade köpt en sån där turkos Iittala-skål på fot. Hon tog hem den oöppnad och berättade att de hade samlat hela familjen för att öppna den tillsammans. Först hade de läst på kartongen där det stod på engelska om designern osv. Den biten har de nu klippt ur och den och skålen står nu vid deras altare!!! Dottern tycket de kunde stoppa godis i den, en av sönerna tyckte man kunde ha dricka i den och alla kunde ta en klunk..Jag åkte till Malaysian culture group som hade öppet hus. Det var ganska tråkigt så jag gick innan maten. Men jag träffade en äldre engelsk dam som flyttat hit och visade sig bo på Publika. Åh, sa jag spontant, jag har alltid önskat att jag kände nån som bor där. så nu är jag inbjuden på kaffe nästa fredag. Jag gick som sagt tidigt och då till kinesiska ambassaden som ligger inte långt därifrån.Den har nyligen flyttat och ligger i samma hus som svenska. Tog evigheter innan man fick plats i en hiss och jag borde ha gått de fem våningarna. Jag hade förberett allt, fyllt i vad mina barn heter och vad de arbetar med, vem som ska betala för mig i Kina osv. Tagit kopia på passet och flygbiljetten. Hade glömt kopia på sista inresestämpeln, typiskt, men de hade apparat där. Sen tog det kanske 5 minuter allt som allt, inklusive kö. Hämtas på måndag. Gick tillbaka till KLCC och åt lunch, kom på att jag behövde tråd så det blev en avstickare med LRT ( bilen stod parkerad på KLCC ) tre stationer bort. Då jag kom tillbaka med LRT klev Madeleine ur samma tåg så vi tog en kopp kaffe. Sen blev det mer tid framför min symaskin. Åke är åter i Yangoon efter 5,5 timmes bilresa.