Det tog sin lilla tid innan jag kunde gå till gymmet, Rani och jag har ju inte setts på 7 veckor. Jag ”skämtade” lite med Åke då han ringde om att ingen i hennes närhet hade dött. Men innan jag åkte till stan sen kom hon på att hon glömt berätta att hennes svärsons bror, 50 år, hade dött några dagar före jul…Jag tog bilen och fick den först tvättad. Det var månader sen det gjordes och det syntes. Nu är den så blank och röd. Bilen lämnade jag sen på Nu Sentral och tog monorailen upp till stan. De har öppnat det nya huset bredvid Pavilion med en hel del butiker. Faktiskt även en passagen under Bukit Bintang så nu behöver man inte vänta på grön gubbe längre. Bygget bredvid vårt hus har ju kommit igång. Tyvärr har de nu stängt av överfarten där vi går till MM. Det var svårt att ta sig över förut men då fanns det åtminstone en ”ö” i mitten så man behövde bara hålla koll på trafiken från ena hållet i taget. Nu måste man gå över längre ner och det är nästan omöjligt. Igår var jag och knacka på på byggets kontor och pratande med dem. Det ska var stängt i 2-3 månader och han lovade framföra klagomålet. Idag träffade jag på tre andra boende i Seputeh och de var så upprörda. Det visade sig att de i villorna hade samlat ihop två bussar och varit och klagat hos kommunen. VI får väl se vad som händer. Jag läste just The Star på datorn. Nu är de i farten i Terengganu igen, där uppåt Perhentian alltså. Nu är de ute efter ogifta muslimska par på motorcykel. De bakpå, kvinnor alltså, får inte ha händerna i mannens jackfickor för det är mot islams lära! Jackfickor minsann, tänk så förutseende de var… Kontentan av det var att de skulle helst avhålla sig från att skjutsa över huvudtaget då det kan leda till samlag och utomäktenskapliga barn. De klargjorde också att de behöver inga bilder som bevis på att nåt hänt, ett vittne räcker gott.
