Imorse släpade vi med det stora hotellparaplyet på morgonpromenaden. Det kom en liten skur men hade knappt behövd det. Det såg inte ut att bli nåt vidare väder så vi tig en taxi till ett museum jag googlat fram. Då Google sa att vi var framme tänkte vi att det här kan aldrig stämma. Det var mitt i röran blad slumkvarter. Jag hade läst att det skulle vara svårt att hitta så vi klev ur för att gå åt det hållet kartan pekade. Vi bad taxin vänta gör säkerhets skull. In bland smuts och matstånd, frukthögar och tiggare. Frågade i en liten butik och de pekade in mot en annan gränd, leta efter ett grönt hus! Hade de inte sagt det hade vi aldrig hittat. Vi och fem andra, alla kineser (och museet handlar om kinesernas situation i Indonesien ) fick börja med att lyssna på en ung kille som berättade. Själva museet började en trappa upp och vi hann bara titta på en kort film om sojasås-tillverkning innan själv ägaren dök upp. Då han fick se oss båda vikingar tog han över oss och ett par till och hade en privat tur. Han hade SÅ mycket att berätta av vi till slut fick avbryta. Vi hade ju taxin som väntade. Just det där med sojan var en rolig grej faktiskt. Den tillverkades i området och är väldigt känd. Och igår kväll tittade vi på På spåret. Där var ju en av frågorna vad den söta sojasåser kallas. De svarade ketjap benteng! Vilket alltså är just det här fabrikatet. Annars borde nog svaret vara ketjap manis, vilket betyder söt sojasås. Taxin stod kvar och väntade och körde oss sen till Ikea där vi åt mat. Förra året var det precis nyöppnat och väldigt tomt. Så var det inte nu! Men de hade fortfarande inte mycket i matbutiken och inte en enda svensk grej! Därifrån gick vi hem genom de gamla kvarteren. Lika intressant som förra gången och ca 1 mil långt. Nu är vi trötta och efter att ha doppat oss i poolen ska vi nu slöa lite
via PressSync