Efter en god müsli-gegga till frukost tog vi först MTR och sen buss till Stanley på andra sidan ön. Vi hade siktat in oss på en stor fin dubbeldäckare men det blev en lite minibuss istället. Resan tog väl en halvtimme med bussen, mestadels uppför på slingrig väg. I Stanley var det så fint, alldeles vid havet. Men ganska tuistigt. Det visade sig att det gick dubbeldäckare dit också men en annan väg, tyvätt lika slingrigt och dessutom nerför. Ingen höjdare alls! Vi hade bokat tid via nätet till en ”snabbkö” till bergbanan upp till toppen, The Peak. Vi skulle samlas vid en station ett visst klockslag….vi och massor med andra folk. Sen skulle det travas i tropp i ca 10 min. Och sen köa…i en timme visade det sig! Normalt tar det minst 2, sa de… Supervarmt och trångt och vi var inte glada. Dessutom klämde de in kanske 100 pers per tågsätt om två vagnar, alltså fler än sittplatser. Och trångt uppe på utsiktstornet var det. Vi hade planerat att stanna till det blev mörkt men åkte ner istället. Fick köa så klart men betydligt kortare. Avslutade dagen md världens godaste pizza på en pytteliten resturang. Även idag över 20 00p steg och jag känner mig sliten.
