Igår hade vi värvnings- och mingelkväll med swea. Vår ordförande Marita hade det hemma hos sig, annars brukar vi alltid ha det ute på resturang.Hon hade beställt hem libanesisk mat och det var så himla gott. Först fick vi en grön drink med citron och mynta. Vi var drygt 20 stycken och hela fem nykomlingar…en hade bott här i 2 år men hade ingen aning om att Swea fanns. Dessutom hade en av de nya sin lilla baby med sig, en som jag trodde var topp nyfödd eller kanske nån månad. Hon visade sig vara 3 månader! Med de spinkigaste små ben, så där ”tomma” som på nyfödda. Men lång. Oj, sa jag och många med mig . Vad liten hon är! Tycker du? frågade mamman oroligt. Ja jag har funderat… Här går man tydligen inte på kontroller som hemma och hon hade ingen aning om hur mycket hon vägde.Men idag lär hon ha varit på kontroll och jag är så nyfiken. Hon vägde 3,6 då hon föddes men jag tippar på lite över 4 nu. I alla fall fick jag hålla henne väldigt länge så att mamman fick äta och prata. Mysigt. Jag tog LRT till stationen sen och där hämtade Åke upp mig så jag slapp gå hem i mörkret. Inatt sov jag riktigt bra. En halvtimme på bandet innan jag fick ett skavsår, typiskt. Sen kom Rani som hade tappat rösten så vi kunde inte prata så mycket. Jag tog sen mitt levnadsbevis och åkte till ambassaden och nu har jag äntligen fått min stämpel och lagt det på lådan. Skickade en scannad kopia med e-post också.
