Redan kl 05 ringde klockan och jag satte tre halvliters degar på rad. Hann precis plocka in allt och äta min yoghurt innan det var dags att börja baka ut. Plåtar och bullformar i hela köket och i tvättstugan. Dagen innan fick jag för mig att blanda smör, socker och kanel för att sen snabbt kunna smeta på. Lämnade det ute i köket under natten. Men i det här klimatet är det nog lite för varmt för att kunna göra så, blev hur kladdigt som helst och det pyste ut då jag rullade. Så deg två och tre fick bli på det vanliga viset. Nu har jag bullfyllning i frysen till framtida bak… Sen blev jag lite orolig att de inte skulle bli bra vid gräddningen så då slängde jag ihop deg nummer fyra. När deg tre var utbakad var det dags att grädda, det gick på löpande band. Men det gjorde att jag var helt klar med allt i mycket god tid och hann duscha i lugn och ro efteråt ( inte under gräddningen som jag planerat ) och även sitta och sticka en stund. Men se tog jag min jättekorg med 100 bullar i ( resten frös jag in ) och gav mig av. Det var väldigt otympligt visade det sig, och tungt också. Det kändes som vägen från garaget på Pavilion till caféet var väldigt långt. Fyra rulltrappor upp och sen genom hela shoppingcentret.Det blev väldigt lyckat och vi var nog 15 st som fikade. Flera hade beställt bullar att hem så jag sålde totalt 90. De 10 som var kvar körde jag hem med till Rani som fortfarande har ögoninflammation. Hon ville ge mig min nyckel ifall jag vill skaffa någon annan, knäppisen. På måndag ska hon på återbesök igen. Då jag var inne hos henne i deras ..inte så mysiga hus…fick jag hälsa på det äldsta barnbarnet Isac som studerar till arkitekt. En mycket väluppfostrad och bildskön yngling. Och dessutom två av hennes svägerskor, tvillingbrödernas fruar. Sen hem för att slöa på soffan en stund. Mest för att jag var uppe så tidigt för idag är första dagen jag känner mig som vanlig! Gick till MM för att äta middag och strosa runt lite.
