Nånting var det som inte stämde vid frukosten. Jag fick vänta i 40 minuter på min äggröra och Åke sen i ytterligare 30 på sin andra kopp kaffe… Men sen blev det utflykt till Klang. Vi lyckades se lite vatten även om det var långt ut. Men mycket skräp och många krabbor och salamandrar fanns det. Tog en sväng till Shah Alam på vägen hem. Det visade sig att de byggt ut shoppingcentrumet vi brukar besöka till dubbla storleken. Man undrar varför…Alldeles nyöppnat med bl a en stor mataffär med bra öppningserbjudande. Men alldeles för mycket folk. Igår var det äntligen dags för återbesök och stygnborttagning. Medan jag satt där och väntade ( 12,15 betyder inte att du får komma in då….snarare 13,15 ) så upptäckte jag att vårt hus syntes. Doktorn tyckte det var mer svullen än väntat ( jag som tyckte jag var så bra ) så sprutan i leden ville han inte ge. Av en händelse frågade sköterskan om mina mediciner var slut. Ja, antibiotikan har jag ätit upp.Men den andra då??? Visade sig att ena sortens värktabletter var också antiinflammatorisk och de skulle jag ha ätit 10 dagar. Sy synd att de inte upplyste mig om det på sjukhuset. Påsen är noga märkt med ” painkiller” och inget annat. Så nu har jag fått börja ta dem och efter bara tre doser känns en klar förbättring. Så pass att jag idag kunde trä i fötterna i ett vanligt par skor när jag skulle gå till Nu Sentral och träffa Mona som var i stan. Tog för säkerhets skull med sandalerna i väskan och de fick åka på innan promenaden hem. Så kul att träffa Mona igen och vi pratade i två timmar. Eftersom hennes man har kontor i stan får de tillstånd att åka hit. Port Dickson ligger ju utanför gränsen.