Vid lunchtid dag 13 hörde de plötsligt av sig från ”myndigheterna”, innan dess var det som om vi inte fanns. Då plingade det i både Åkes telefon och i min, hade de rätt namn? Rätt passnummer? Hade vi bandet på oss? Vilken färg? Dessutom sa de att vi inte alls skulle åka dit där vi hade tänkt klippa banden, vi hörde minsann till deras område.. Ett par timmar senare så hade de en tid och plats åt oss. Nja, tid och tid, det var drop in 9,30-12. Vi var där ca 9,40 och då stod det några folk i kö. Vi trodde det var fullt med folk inomhus, oj oj, hur lång tid ska det här ta?? Men då de väl började arbeta där inne gick det snabbt och effektivt och kl 10 var vi redan ute i det fria. För tidigt för det planerad fm-kaffet så vi åkte till bakaffären. Sen fikade vi på Yeast, kul att se att delar av personalen var kvar men några nya hade kommit till. Vidare till MM där vi äntligen kunde handla på egen hand. Min bil ville inte starta så Åke skjutsade mig till stan där Swea hade after work. Så kul att träffa dem igen. Vi var 14 stycken. Under tiden hade Åke ringt Mitsubishi som skickade en kille. Han fick igång den efter 45 minuter och då kom Åke och hämtade mig igen. Jag var alldeles trött efter alla intryck, man är ju inte van att prata med folk. Igår fm var det svensk kaffemorgon på Pavilion. Vi var bara 4m dvs mina vanliga kompisar Madeleine, Elisabet och Lydia. Sen fort hem för att göra en prinsesstårta till Angie som fyller 60. Åkte med den till kontoret och tog lite lunch med Åke. Middag på MM och det blev Chili´s. Nu i morse gick vi till Yeast i Bangsar och tog en omväg hem. 6 km blev det, skönt att kunna promenera igen. Men faktiskt känns det som om vi aldrig suttit inne nu…..man vänjer sig fort. Dock är det fortfarande ovant med munskydd. Jag tackade vakten som hade kommit upp med våra varit. Åh, är ni friska nu? frågade han. Han hade inte fattat att vi bara var i karantän pga resa….Snällt av honom att ändå våga sig upp kan man tycka.
