Månad: oktober 2022

Hela förmiddagen gick åt till den där städningen. Jag hade ingen koll på vilken välgörenhet Swea sponsrar. Förut var det flyktingar från Myanmar men nu är det visst även ett mödrahem. En kinesisk kvinna som driver verksamheten. De har två hus, ett som de ska bo i då de är gravida och ett annat då de fått sina barn. Men det verkade vara lite hur som helst. I huset vi städade bodde nu 7 flickor och fyra små barn. Det är alltså unga tjejer som blivit utkastade från sina hem då de blivit gravida… Ibland får de komma hem utan barnet sen men annars får de klara sig själva. De har problem med råttor och behövde hjälp med att flytta undan bråte men också att städa. Det var verkligen inte lätt då det var så trångt! Men vi kämpade på. Tror inte jag ska ställa upp igen i alla fall…. Imorgon reser vi alltså till Penang. Taxin hämtar oss halv elva. Tvillingtornen uppmärksammar också Pink October och lyser så vackert. Bilen har jag knyckt från Lydia som ser dem på nära håll hemifrån. Fint va? Men stjärnorna har hon lagt dit alltså…

Idag har vi knallat 3 varv runt KLCC-parken klädda i rosa. När vi skulle börja gå kom ett annat, betydligt större gäng, i mål. De hade ett gäng rosa ballonger med sig och vi passade på att ta kort framför dem. De ville även ta kort tillsammans med oss. Efter vår promenad blev det kaffe innan vi skildes åt. Mötte Rani som var på väg hem då jag nästan var hemma. Imorgon är det min tur att städa då jag anmält mig frivillig att hjälpa till på ett ”mödrahem” som Swea stöder ekonomiskt. Vi ska visst samtidigt lära de unga mammorna hur man städar…..

Igår åt vi frukost ute som vanligt men sen hem för att koka kaffe och packa matsäck. Halv tolv skulle tåget till Ipoh gå nämligen. Det var nästan fullsatt och väldigt rörigt. Först fick man visa upp sin digitala biljett ( en del hade pappers..) Sen in och sätta sig i väntsalen. Där kom andra vakter och skulle scanna biljetten igen…lite på måfå eftersom det hela tiden kom nya människor och alla knallade runt och bytte plats osv. När det väl var dags att gå ner till perrongen fick man scanna igen! Resan tog 2 timmar 40 minuter. Vi fikade så klart fast man inte fick….Och det var ett jäkla hostande på folk. Vi hade munskydden på oss i början men sen skippade vi dem. Vi började med att äta lunch då vi kom fram, verkligen ingen höjdare. Massor med turister, mest lokala men en och annan utlänning också. Sen traskade vi runt och kollad spå väggmålningar och gamla hus, fikade en gång och sen var det dags att åka hem. Den vägen kändes länge, kanske för att det var mörkt mesta tiden. Lite försenade var vi också men var framme halv tio på kvällen.

Vilken regnig dag! Började hyfsat men man såg kolsvarta moln i kanterna. Jag gick till stationen för att ta tåget upp på stan och svenskkaffet. När vi hade suttit en stund på caféet så öppnade sig himlen och det fullkomligt vräkte ner i 1,5 timme. Det dånade så vi knappt hörde vad vi sa. Men till slut kunde jag gå för att hämta upp gårdagens alster. Swea ordnade batikmålning igår nämligen. Swea har en konstavdelning , alltså globalt, och de hade nåt jubileum så de ville att alla avdelningar skulle göra nåt. Och då var det ju ganska naturligt med batik. Tyget var tvingen att ligga i nåt bad för att fixera färgen och sen smälta bort vaxet så därför fick man hämta idag. stannade på NU Sentral på vägen hem för lite thaimat. Sen var det tandläkarbesök men bara för rengöring och kontroll. Igår hade vi förutom målningen även After Work på kvällen. Passade ju bra då Åke ändå är bortrest. Trevligt med för mycket musik. Det har blivit många steg sista tiden 13 km i onsdags, 8 igår och 11 idag. Tur att det är ganska svalt ändå…..

Vi vaknade igår till ett helgrått KL men regnet höll sig tills vi nästan ätit klart vår frukost på Yeast. Sen var det ösregn hela vägen till Port Dickson . Vi tog en omväg för att inte komma för tidigt till hotellet i Melaka. Tog en kopp kaffe på Starbucks och det visade sig vara gratis. Vi betalade bara för muffinsen vi delade på. Vi valde den lilla vägen till Melaka och det tog sin lilla tid….vi var inte framme förrän runt halv fyra. Checkade in på hotellet, Double Tree by Hilton , och sen gav vi oss ut på stan. Vårt rum var jättestort och låg på 25e våningen. Melaka är så himla fint, inte minst utefter floden som de har fixat upp rejält. Ganska mycket folk på marknaden med tyvärr inga som sjöng på scenen …Vi år Nasi Lemak på et gulligt ställe under frangipani-träd. Väldigt varma och trötta då vi kom hem efter 12 km och kände för ett dopp. Men tyvärr, poolen stängde kl 20. Vi fick nöja med oss att titta. Planen var i stället att poola idag efter frukost men det blev ett besök på Baba Nyonya museum istället. Ett jättefint hus och precis innan vi skulle gå ut hittade Åke nåt intressant på väggen. Ett foto då kungen, drottningen och vår dåvarande ambassadör Bengt var på besök på museet 2016. Samma år som jag var där senast..På vägen hem gjorde vi ett stopp i en outlet”butik”, ett långsträckt område med en massa affärer men inget riktigt cafe.konstigt nog. Långsam väg hem på motorvägen med helt oförklarlig trängsel…..inga olyckor, inga vägarbeten utan bara krypfart. Som tog slut lika fort som det började. Man fattar inget.