Positivt Covid-test…det hade jag inte väntat mig. Och då börjar man räkna bakåt, var har jag varit? Vem har jag träffat? Jag började känna av lite grann i halsen i tisdags, verklige inget att bry sig om. Även lite på onsdagen. Så nu i efterhand får man väl säga att det var då det började. Och förutom fikat med svenskorna i fredags så har jag inte träffat en enda människa på nära håll sen dess. Däremot åkt både LRT och MRT flera gånger. Dels direkt efter kaffet i fredags då jag åkte till Ikea och Spotlight. Tillbaka det dagen efter för att köpa tyg. Satt sen mest hemma och sydde två toppar. På måndagen en tur till Tupperware… På tisdag fm besökte jag ett alldeles nyöppnat shoppingcenter där det var kallt som i en frysbox. Samma visa på alla nyöppnade ställen. Jag fikade och blev sittande ganska länge de allt var nytt för personalen. Dagen efter åkte vi dit på kvällen både Åke och jag, lika kallt förstås. Jag trodde att det var därför jag hade fått lite ont i halsen…Det troliga är väl nån på tåget eller i kön i mataffären. Men det är ju oviktig förstås. Tog ett test när Åke kom hem från jobbet i fredags och det var positivt. Nu har jag varit febrig i fyra dagar och är less! Lukt och smak är nu också borta…Men jag mår bättre. En tråkig helg för Åke som ändå varit iväg på lite grejer på egen hand. Han har fått stå för middagar…dvs take waay. Häromdagen satt jag och fikade på balkongen och njöt av doften av apelsinblommor….det var då det.
