Åke tog bilen till KLIA imorse vid 6-tiden. Jag försökte somna om men fick en känsla av att han glömt sin telefon hemma. Hur skulle jag göra? Ta tåget ut? Hur skulle jag kontakta honom? Tvingade mig själv att sluta tänka så och istället somna om. Kvart över åtta ringer han mig från sin surfplatta: Hej, jag har tappat min telefon!! Va?? Han hade lagt den på biltaket då han packade in väskan. Tyckte sig höra nåt då han redan kört en bit men tänkte inte mer på det. Upptäcket först på flygplatsen att den var borta. Jag kunde ändå inte låta bli att åka ner till garaget, trots att det då gått nästan 2,5 timme sen han åkte. Trot eller ej, där ligger den helt oskadd! Helt otroligt. Gick till gymmet, gympade och gick tillbaka. Sen var det dags för en tur till Tupperware, 5 hackare stod på listan. Idag var en så dag då det liksom aldrig tog slut. Nu har du handlat för si och så, då får du köpa de här burkarna. OK då. Då kommer du upp i nästa nivå och får köpa den här. OK då. 4 gånger! Det är svårt att låta bli då de kan kosta två 10 kr. Alltid kan man använda de till nåt..eller ge bort. Nu på kvällen har jag varit på Iransk film. Det fanns bara en biljett kvar visad det sig, längst fram. Och gratis var det. Men det var långt ifrån fullt sen visade det sig. Folk hade fått hämta gratisbiljetter i förväg och dessutom 4 stycken var, oavsett hur många som som skulle gå. Jag började prata med en tjej, en biofantast, som hade 4 platser högt upp i salongen så hon bjöd dit mig. Filmen var så där tycker jag. Jag har sett två andra iranska tidigare som varit mycket bättre.
Vardagslivet i Kuala Lumpur