Författare: Anna-Lena Sarapik

Efter frukosten i Bangsar fortsatte vi att leta ugn. Vi hade nu bestämt oss för vilken vi ville ha, en Bosch, och dessutom hittat mycket bättre pris än vi sett tidigare. Men det visade sig att alla Bosch-ugnar var slut hos leverantören och nya skulle komma in mars-april! Men på en affär visade det sig att de hade en sån modell som en kund lagt indan men inte betalt. Och när de äntligen fick tag i kunden…eller om de helt enkelt gav …så slutade det med att vi fick köpa den. Nu får jag vänta tills på tisdag innan den körs hem.Ganska bra ändå för då hinner lag läsa på lite, man måste nästan ha körkort. Igår, ( då vi fortfarande letade ) utforskade vi ett nytt shoppingcenter som öppnade för 2 månader sen. Enormt stort och väldigt fint faktiskt. Och idag på em tog vi på gympadojorna för att kolla in ytterligare ett. Det här ligger där det gamla fängelset låg uppåt Bukit Bintang. Även det enormt stort och tämligen tomt. Öppnades bara för ett par veckor sen så inte så konstigt. Kan nog bli fint det också. Men man undrar hur alla affärer ska gå runt…det blev en riktig lång promenad och dagen slutade på nästan 14 km. Nu blir det På spåret och soffhäng. Bilden överst är på en citrusfrukt som jag aldrig sett förut. Buddas hand lär den heta. Eller var det fingrar?? Hur som helst så består den helt av skal och man äter tydligen det.

Igår var jag faktiskt nere vid poolen och både badade och solade. Ingen kom för att fösa bort mig….törs man lita på att det är tillåtet nu?? Men vi ska inte ropa Hej för tidigt. Omikron har visst gjort sitt intrång och siffrorna går upp…men totalt mycket blygsamt om man jämför med Europa. Än så länge… Igår kväll var jag ute på s.k. After Work med Swea. Vi var 5 stycken bara och ingen av oss kan nog direkt kallar oss för ”arbetande”. Men trevligt var det. Nu är det alltså dags för kinesiskt nyår och då kommer hyacinterna fram! Hittade de här i vår matbutik och jag tog där och sniffade en stund. Julgranar kan som synes återanvändas….nu med nyårslyktor.

Den här veckan gick så fort och ännu fortare hade det gått om vi åkt 3-4 dagar senare. Den 20/1 ändrades reglerna för dem med 3 vaccinationsdoser till endast 5 dagar..I fredags tog vi det sista och tredje PCR-testet. En kille som antingen inte gillade min uppsyn eller kvinnor i allmänhet, så otrevlig! Legs down! ( Ner med benen! ) Va? Jag kopplade inte först, ville han veta mitt passnummer? Mitt namn? Nåt av det man brukar behöva rabbla? Legs down! igen. Aha, jag fick inte sitta med benen i kors. Sitt still! vi hade inte ens börjat. Ut med tungan! Jag försökte sen säga Tack så spydigt och ironiskt jag kunde. Med Åke konverserade han sen minsann. Varifrån? Åh, fotboll. Zlatan …Suck. Igår klipptes banden men de hade bara öppet mellan 14 och 16. Vi , och många andra, hängde så klart på låset….nåja låset och låset. det var utomhus under ett garage-tak. Det tog oss 40 minuter i kö men 1 minut med själva proceduren. Sen bar det av mot Megamall. Där var det så vackert överallt eftersom det är kinesiska nyåret på tisdag. Vi lunchade sent på Madam Kwan, tog en kopp kaffe ( fullt på två ställen, trasig maskin på det tredje men det fjärde gick ) handlade mat. Så mycket lättare att handla när man får plocka själv…Åke satte tillbaka batteriet i min bil och vi skulle ta en sväng så den fick åka lite. Pumpa däck, fylla på spolarvätska . Dum tid att ge sig ut, klockan var ca 17, så vi var ute och snurrade i 1 timme och 45 minuter. På kvällen äntligen en promenad utefter drainen. Blev så ledsen då ett parti mitt i är avstängt och uppgrävt. Då fick man gå utefter stora vägen. Hoppas det lagar fort. Vi hade behövt några dagar till för pusslets skull men hann betydligt längre än jag trodde! Så himla svårt och pilligt.

I söndags var det så dags att resa tillbaka. Lite dramatik redan då vi kom till Arlanda eftersom Åke glömt sina båda telefoner hemma. Snabbt samtal till Martin som åkte och mötte upp Ida i Knivsta medan vi checkade in. Många frågor hade tjejen i disken…alltid lika nervös. Har vi gjort allt rätt? Men det gick bra. Vi hade bara 1 timme i Amsterdam och gick direkt till Gate 1 som det stod på tavlan. det var inte därifrån vi skulle åka visade det sig, utan dit alla Asien-resenärer skulle kontrolleras. Först fylla i ett formulär med hela 3 frågor sen köa i drygt 45 minuter. Allt skulle kontrolleras för hand, namnen skulle letas fram på listor och bockas av. Olika papperskrav för olika länder. Sen snabbt vidare till flyget….som blev  1 timme sent. Lugn och skön flygning med lite folk där vi satt. Vi skulle ha hela 3 timmar i Singapore och vad bra, tänkte jag, där slapp vi redan 1. I Singapore fick man kliva av, få ett grönt band och ställa sig i en kö. Sen vallades vi på rad en lång lång väg till en kontroll. Där visade det sig att vi blivit visade till fel ställe, vi skulle flyga vidare med Singapore Airlines och skulle byta terminal. Ny kö och ny promenad. Sen var det direkt upp på planet. På KLIA hade de förbättrat allt nåt så in i vassen. Hur smidigt som helst, trots att vår ansökan om hemkarantän inte hittades utan vi fick fylla i en ny i våra telefoner på plats. Efter PCR-test var det direkt till passkontrollen och sen ut! Inget sunkigt kontor där vi tidigare väntat i 3-5 timmar! Och hem fick man åka hur man ville och med vem man ville. Vi var hemma bara lite drygt 2  timmar efter landning.

Nu har vii i två dagar i rad vaknat halv fem och suttit på balkongen och ätit frukost. Ingen direkt sol igår men idag kom den fram så jag kunde ligga lite på balkonggolvet. Åke hade köpt ett pussel som verkar hemskt svårt och vi lär inte bli klara. Vi beställde matvaror för hela veckan igår och de kom efter bara tre tillmat och dessutom ända upp till dörren. Antar att de nu låter leverantörerna komma in i huset. Idag skulle vi ha ätit lax med blomkålsris men laxen hade vi lyckats glömma. Så då fick det bli blomkålssoppa och stekpanne-tunnbröd.

Det kändes som det var långt till hemresa men dagarna har trots allt gått… I torsdags var jag på lunch med Elisabet i Chinatown och dagen efter träffades vi igen. Då hade Malaysian Culture Group bjudit in till tea-party på ett hotell i stan. Vi var visst 55 personer som pratade och åt. Smörgåsarna, minipajen och sconesen var jättegoda…kakorna mest fina att titta på. en japanska spelade julmusik på harpo vilket inte hindrade de flesta av damerna att babbla vidare…pinsamt. Vi har promenerat en del, solade i loftgången igår. Försöker göra det som ska göras innan avresa. Imorgon blir det en runda i affärerna för min del, bl a ska jag hämta skinka till tisdagens jullunch. Åke har betydligt mer på sin lista, tandläkare och bank t ex. Men det ska nog gå. Igår skördade jag 8 små lime på balkongen….de blev till var sin mojito.

Jag blev så glad häromdagen då jag fick se årets julskyltning på Megamall. Så ska det se ut! Annars har här inte hänt så mycket. Jag har sytt lite. Börjat packa också. Det har regnat en del. Idag gick vi till frukosten på Yeast och fortsatte sen upp till Bangsar Shopping center för att se deras dekoration. Mycket fint. Gick hem igen och det blev 7,7 km. Nu har vi varit iväg och handlat lite. Bl a spackel till taket i badrummet. Känns väldigt skönt att nu slippa se grannens rör…Åt lite lunch, jag valde en smoothie-bowl. Gott men lite annorlunda.

Igår skulle Volvon in på service så vi tog varsin bil ut till Subang. Åt frukost på Empire shopping center och därifrån tog jag tåget hemåt, Åke tog min lilla röda till jobbet. När jag kom fram till KL sentral en halvtimme senare bestämde jag mig för att byta tåglinje och Åke till Spotlight och gamla Ikea. Skulle leta efter en pressarfot och kika lite i Ikeas mataffär. Det gick snabbt. Ingen pressarfot fanns och i affären var det så gott som tomt! Tåg tillbaka, bytte tåg för att komma till Midvalley där jag handlade lite. Sen var det dags att ta sig tillbaka mot Subang och möta Åke och hämta min bil. En sån här dag blev det inte mindre än 18 incheckningar, 18 temp-tagningar och alltså lika många utcheckningar! Helt galet. Och nästan en hel mils gång! Det drog ihop sig till regn mot kvällen. Den svartaste himmel vi nånsin sett tror vi. Idag har jag gjort yoghurt, bakat surdegslimpor och pepparkakor. Åkeköpte gipsskivan idag och medan han satt upp taket och spotlightsen gick jag en snabbis till MM för att kunna göra tomatsoppa. Hade ingen tomatburk hemma. Passade liksom bra med soppa när vi nu hade nybakt bröd. Nu kör han ett gympapass och sen måste vi ut och tanka bilen vilket han glömde göra…Jag ska ju ha den till Port Dickson imorgon.

Igår hade vi tre saker på vår att-göra-lista. Först skulle vi leta nya lys.dioder till våra utebelysningar runt poolen. 20 affärer senare gav vi upp. Vi skulle också köpa gipsskiva men för att få in den i vår bil och inte behöva beställa transport måste den delas. Det ska vi göra själva så vi får återkomma med kniv en annan dag. Men där i den lilla butiken hade de världens raraste lilla katt i en stor bor. Nåt keligare får man leta efter. Hon slog volter i sin hängmatta för att komma nära. Sist på listan stod en ny Bangkokpåse och den hittade vi direkt. Alltid nåt. Idag var tanken att vi skulle åka till Melaka men vi strök det, det var för långt. Tog en tur up till Genting istället. Så lite folk! Och väldigt låga moln så vi såg inte mycket. Men trevligt ändå. Hann se två korta föreställningar med de där lysande bollarna. Tyvärr inte minsta lilla jul där uppe än.Däremot i ett av varuhusen där vi letade lampor…

Vad dagarna går fort, redan fredag. I onsdags kväll åkte vi in för att kika på Pavilions julskyltning. De hade slagit på stort och plockat fram allt de kunde hitta. Från stora jättetulpaner till snögubbar. Inte deras snyggaste men ändå ganska trevligt. Julmusiken skrålade. Vi tog en kopp kaffe bredvid och tittade på alla som fotograferade och lyssnade på musiken. Igår var vi 6 st Sweor som var på foto-utställning på kvällen. En av Sweornas man är fotograf och har dokumenterat konflikten i södra Thailand / norra Malaysia under många många år. Inget man direkt skulle vilja ha på vöggarna men intressant att höra honom berätta. därefter åt vi middag på en italiensk resturang, utomhus. Idag fick jag plötsligt för mig att jag bara måste gå och klippa va en bit av håret. Det kändes slitet och för långt. Det var många år sen jag klippte mig där senast men Danny som jag hade då jobbade kvar.Ser inte ut att vara så stor skillnad på bilderna men det känns.