Författare: Anna-Lena Sarapik

Vi tog vägen förbi Volvo och lämnade in Åkes bil innan vi drog vidare i min lilla röda till KLIA. Planet skulle gå ca 13 men vi fick inget gate på boardingpasset och när vi satt på ett cafe skulle vi kolla. Va?? Försenat till 22 ?? Men vid info-disken sa de sen kl 14. Vilken himla tur. Vi höll oss nära hotellet sen på kvällen. Thailands gamla drottning dog nyligen och hela stan var full av bilder på henne och flaggor på halv stång. de har sagt att folk, även turister sas det först, skulle bära mörka kläder i 3 månader. På tisdag morgon gav vi oss ut på tur. Först sa vi hej till Jonas som landade från Sverige på morgonen, sen tog vi tåget till Silom road för att kolla var matlagningskursen låg. Bara några minuters promenad från stationen. Lätt som en plätt. Vi började sen gå upp mot Lumpini-parken och tänkte kika in på hotellet på Saladaeng där vi bott så många gånger.  Fanns inte kvar, privat bostad nu. Vandrade snett igenom parken mot Sukhumvit för på den gatan, långt bort, skulle det ligga en väldigt fin Thairestaurang. När SWEA Bangkok var värdar för världsmötet 2018 var vi där. Tänkte vi skulle ta Jonas dit… Snopet nog så fanns där bara ett plank, byggarbetsplats. Men mittemot låg ett litet hotell med en mysig altan där vi kunde äta lite lunch. Vi hade passerat Ikea på vägen, hade ingen aning om att det låg ett sånt där, så där knallade vi in på hemvägen. Tog en glass modell större.. De hade julmust till försäljning, tänk om man hade kunnat ta med ett par i bagaget. De säljer inte såna här längre. Planen var att ta ett dopp i poolen när vi kom hem, Åke skulle möta Jonas. Men när vi väl hade gjort våra drygt 2100 steg öppnade sig himlen plötsligt och det kom några rejäla åskknallar. Så det blev inget dopp. Mat på food court på kvällen.

Onsdag morgon tog jag så tåget mitt i morgonrusningen. Lätt som en plätt sa jag igår….pyttsan. Lyckades kliva av perrongen åt fel håll men det tog ett tag innan jag ville tro det. Sen var det bara att vända och göra om göra rätt. Kom i alla fall fram i tid. Vi var ca 30 personer men som tur var delade de upp oss i tre grupper. Vi fick en rolig lärare, Dip, som först traskade runt med oss på en marknad. Hon ville att vi skulle köpa det ena och de andra , billigt var det, men det alla var ju på resande fot och då blir det svårt… Kursen var jättekul och allt vi lagade blev gott. Man kunde ju själv styra mängde chili så allt var ätbart. Tåget hem och mötte Åke och Jonas i lobbyn. De hade varit på kundbesök nån timme utanför stan. Dags att resa hem. Min lilla röda stod ju och väntade på oss på KLIA och Jonas, ca 2 meter, lyckades krångla in sig i framsätet.

Åke kom tillbaka i torsdags, skönt. Han åkte och jobbade på fredag förmiddag och åkte sen direkt och klippte sig. Vi har varit lite sega båda två, sovit lite dåligt, så vi har inte gjort så mycket. Mest ätit känns det som. Igår kväll valde vi att äta middag ute i Bamboo Hills. Fantastiskt god mat och dessutom vacker att titta på. Lite blommor här lite skum där osv. Imorse valde vi ett helt nytt ställe att äta frukost på I ett bostadsområde. Mysigt och väldigt välbesökt men vi hade tur att få bord.  Där var husdjur välkomna. En katt satt utanför och ville också komma in men fick gå vidare. Sen fick vi för oss att åka till Genting Outlet. Det är ju stort möte här i stan och mängder av vägar och gator avstängda. Men vi valde en express way som inte stod med på den listan ….tji fick vi. Vi råkade köra upp på den precis då Trump landade på Subang airport och då tyckte de tydligen att det var toppen att stänga av redan då. Så där stod vi och hur många andra bilar som helst i två filer och bara väntade. Begravningsfölje, bussar, vanliga bilar…I bortåt 1 timme! Precis innan de släppte på trafiken blev några galna och lyckades vända (!) och körde tillbaka mot riktningen…. Men plötsligt fick vi alltså åka vidare. Vi hittade inga skor som var anledningen till utflykten men det är alltid skönt med lite sval luft. Nu på kvällen har vi varit på MM och ätit japansk mat.

Så glad att Deepavali är över. Indierna är helt galna i smällare. I måndags var själva dagen vilket innebar att de kvällen/natten innan höll på av och till ända till kl 04. I måndags började de boende i huset över gatan ( där bor så gott som enbart indier ) att smälla runt 19 och höll på oavbrutet till framåt midnatt. Och med oavbrutet så menar jag verkligen oavbrutet, går inte att beskriva. En ” matta ” av smatterband med högt ljud blandat med vanliga fyrverkerier och BOMBER. Man kan inte höra TVn så jag tittade på svensk tv med text….Dagen efter såg gatan ut som ett slagfält med röda pappersbitar och alla dessa rör från fyrverkerierna. De, fyrverkerierna alltså, kom upp i vår balkonghöjd och kunde ibland lika gärna ha hamnat där. De står på sin sida gata och skjuter mot vårt hus och lilla plätten intill. Det tog gatsoparna ( är det verkligen deras jons ?? ) drygt 4 timmar innan de fått bort allt.  Och sen började de om kvällen efter kl 22 men höll då bara på nån timme.

Annars har jag inte gjort så mycket. Sytt lite, gjort julgranar av makramé och bakat.

Ida har jag fikat med Rani som som vanligt berättade om sitt liv i byn…så himla intressant. Man skulle vilja se kort och film.

 

 

Igår var det den årliga Pink Walk i KLCC-parken med Swea. Vi var 8 som gick men 9 som fikade..Tog LRT både dit och hem och var sen hemma resten av dagen. I söndags tog jag LRT till stora flaggstången. De stänger av gator för biltrafik ett par timmar på söndagar ibland, vet inte hur ofta. Jag har aldrig varit där men fick se att svenska ambassaden skulle ha ett bord där och dela ut kanelbullar mellan 7 och 9. Då jag kom kl 8 var alla bullar slut…jag hade ändå inte tänkt ta någon. Vansinnigt mycket folk och så rörigt! Men folk verkade ha kul och många sprang nån form av lopp. Jag gick hem därifrån men tog en omväg via Bangsar dör jag åt lite frukost på Yeast. Var är din man? frågade de. Jag hade gått 9 km när jag väl kom hem. Det är väldigt vamrmt just nu även om vi fått några rejäla åskväder.

I tisdags tog vi bilen till Kuantan. Eftersom vi inte skulle få checka in förrän kl 16 så tog vi en sväng upp till Genting outlet på vägen. Där blev det lite lunch och Åke köpte ett  par skor. Strålande klart väder och vi såg alla husen uppe på toppen på långt håll. Hade vi åkte hela vägen upp skulle vi nog haft världens utsikt. Här i Kuantan är det lika vackert som vanligt. Men eftersom det är mitt i veckan så är det väldigt lite folk, vilket är ganska skönt. Men hade vi haft småbarnen här även denna gång hade det varit brist på lekkamrater- Första kvällen stannade vi på hotellet och åt god italiensk mat. Igår blev det sedvanlig promenad före frukost, 65 km. Resten av dagen poolhäng med ett lite dopp i havet. Tyvärr har de problem med nåt rör så de stängde poolen med baren, även barnpoolen. Inte bra. Dessutom såg den stora poolen inte riktigt ren ut. En sväng till shoppingcentret på kvällen där vi åt middag. Imorse ny promenad, idag den längre vändan, 7.5 km. Så vansinnigt varmt! Inte ett moln och inte en vidpust. Riktigt jobbigt. Sen var det skönt att svalka sig i poolen…haha. Kom på att min Apple watch kan mäta vattentemp, det är 31 grader i både pool och hav!! Knappt några vågor alls till skillnad mot då Elin och dem var här. Men jag lyckades ändå tappa balansen och rumlade runt lite. Hade fullt upp i duschen sen att bli av med all sand. Nu ropar Åke precis från duschen att Det är en massa sand här!. Vi har bestämt oss för att stanna här ikväll och återigen äta italienskt. Och vi har fått sol så det räcker så jag tror vi åker hemåt efter frukost.

 

Idag åt vi frukost ute i TTDI (typ där gamla Ikea ligger ) för att sen promenera runt i djungelkullen intill. Rutten är väldigt jobbig. Först 1 km från frukosten till start hälften uppför. Sen  1 km brant uppförsbacke i själva friluftsområdet. Där kände jag att det räckte för idag och vi vände. Då började det regna, något vi inte hade räknat med. Ganska skönt för då blev det mindre svettigt. Så det blev 4 km totalt. Efter dusch och lite vila hemma gick vi till MM. Bestämde oss för att ta LRToch MRT  till TRX och där blev det dagens ”middag”, Sri Lanka-mat. Så himla gott. Gick upp till Bukit Bintang och tog en dyr kopp kaffe….Samma väg hemåt och det slutade med att vi gått 13,5 km till slut. Nu blir det en slö kväll hemma.

Så var det dags för en tripp till Jakarta igen. Som tur var åkte vi tidigt till KLIA för det var vägarbete och tog längre tid än planerat att köra. Sen var det dessutom struligt vid incheckningen då de ska införa självbetjäning och det fungerade inte än. Sen vägrade immigration att släppa igenom Åke ( men inte mig ) för att han var ”för sen”. Det var 1 timme och 10 minuter till avgång och vi fattade inget. Han fick gå tillbaka till disken och sen bli eskorterad igenom. Lugn och kort flygning och vi var ute ur flygplatsen på nolltid!

Söndagen var som vanligt bilfri ända fram till 11 här i centrum. Tusentals människor som cyklar, promenerar och har picknick. Så kul att se. Vi spenderade i stort sett hela dagen till fots. Ville kolla var tågstationerna låg så vi skulle hitta rätt morgons efter. Det blev totalt nästan 25000 steg och 17 km. På kvällen åt vi middag på restaurangen i en park som vi hittade förra gången. Så vackert

Måndag var vi uppe tidigt för att åka till Bandung, 14 mil bort. Vi tog en taxi till stationen efter frukost. Eftersom vi köpt ”fina biljetter” fick vi vänta i en lounge där man kunde ta en hiss ner till spåret. En konduktör visade vägen till rätt vagn där två värdinnor tog emot. Resan tog drygt 3 timmar. Först efter halva resan kom vi ut på landsbygden…innan dess var det hus alldeles intill spåret, barn som satt där och vinkade och folk som skulle korsa. Läskigt. Jag hade ingen koll på att vi skulle från typ 0 meter över havet till 700 meter men så var det . Berg och kullar och alltså även dalar, vilket betydde broar högt över mark….men det gick bra. Superlångt tåg. Man fick lite att äta och dricka. Vi traskade runt och tittade på gamla hus, åt lunch på ett av otaliga caféer innan vi återvände till stationen. Där tog vi ett pendeltåg ( gratis) för att komma till det nya Whoosh, ett sånt där supersnabbt tåg. det kom upp i 316 km/h men det kändes inte. Så typ 45 minuter istället för drygt 3 timmar.

Tisdagen innebar möte för Åke och jag hade googlat fram en butik med pysselmaterial Det skulle bara vara ca 30 minuters promenad från hotellet.Jag hade kollat upp rutten ordentligt och sen har man ju telefonen till hjälp Problemet var bara att redan då jag skulle dubbelkolla första gången om jag svängt av rätt visade det sig att jag inte hade nåt tele-nät. Katastrof, men efter att ha starta om telefonen kom det tillbaka…men tyvärr verkade det som att kompassen fått nippran. Jag följde rutten…de 30 minuterna växte hela tiden. Jag gick och gick men till slut fick jag ge upp och vända. Lyckades se kartan i alla fall och hittade rätt till slut…och då slutade hela promenaden på hela 13 km !  Så varmt. Tur att vi hade fått sen utcheckning så man kunde duscha i lugn och ro. Åke kom också hem efter nån timme och efter en kopp kaffe åkte vi till flygplatsen. En stor och tjusig taxi, svart både ute och inne, Kändes väldans ny. När vi checkat in började det åska och regnet vräkte ner men som tur var hade det slutat innan vi lyfte. Snabb hantering på KLIA och vi var hemma vid midnatt. Packade upp och laddade en maskin med tvätt. Sen var det godnatt.