Författare: Anna-Lena Sarapik

Igår fick jag äntligen tag i nya Touch´n´go-kort, de man använder vid vägtullar, vid parkering och på buss och tåg. Nu kan man toppa upp dem med sin egen telefon, toppen. Det hade jag behövt i måndags då jag för första gången råkade ut för att inte ha tillräckligt med pengar på kortet då jag skulle köra ut ur ett garage. Så stressigt. Började backa men ångrade mig och kunde sen få hjälp via högtalare på betalapparaten. Tack och lov var det ingen bil bakom. Korten fanns på NU Sentral och dit gick jag. Tanken var att möta Åke för kaffe/lunch i Bangsar ( Rani städar ju ) men han ringde och sa att nu var äntligen mitt kreditkort klart, hade jag passat med mig? Det hade jag inte så jag fick i rask takt knalla hem och hämta. Nu har jag mitt kort , jippi, och det blev lunch på KLCC. Igår var jag bara hemma och slöade. Låg och solade lite. Kom på att jag skulle göra en omelett till lunch och det blev i airfryern. Två ägg och lite mjölk blev lagom till tre så muffinsformar. 8 minuter senare hade jag tre små sufflé-liknande omeletter. Supernöjd. Det ska jag göra till frukost imorgon! På kvällen tog vi en promenad på 5,5 km.

Full rulle idag. Först kaffemorgon kl 10, sen direkt därifrån till NU Sentral för att träffa Mona för lite lunch och kaffe och till sist 40-årsfirande med Malaysian culture group . Vi var 70 st som hade fått plats, tur för oss. Middagen hölls på 42a våningen i ett av tvillingtornen, på Petroleum Club. Samma våning som bryggan så vi fick börja med att gå ut på den. Det var väldigt många år sen jag var där. Fint väder så vi hade god utsikt. Sen var det buffé med en massa god mat. Men först en massa tal förstås….man hörde så gott som inget. Lydia och jag satt bredvid varandra och på hennes andra sida satt amerikanska ambassadörens fru och deras dotter. Hon hade Downs syndrom och var hur rar som helst. Så försynt och väluppfostrad och klädd i bästa prinsessklänningen. Lämnade glitter efter sig där hon satt…Jag är Sarah och 28 år. Jag har inget jobb och inget kredit kort men det är OK. LRT dit och hen för in del, praktiskt. Åke hämtade mig vid stationen.

Vi har inte gjort särskilt mycket under helgen. Åke fixade med el-dragningen i gästrummet men är inte helt klar. Vi fick åka ut till Bauhaus igår för att köpa lite grejer. Helt galet i trafiken på ditvägen och på hemvägen blev det störtskur, inte mycket bättre det…Hela varuhuset är nu dubbelt så stort som tidigare med massor av ställen att sitta utomhus under tak att fika och äta. Riktigt fint. Vi tog varsin slät kopp kaffe på Dome. Svängde in på MM och åt taiwanesisk mat till middag. Jag blev sugen på att baka eclaire, tror det var första gången. Gick riktigt bra förutom att glasyren blev för rinnig. Häromdagen bakade jag surdegsbröd. Degen var så himla fin och bubblig, precis som förra gången då jag vågade låta bli jäst och de blev hur bra som helst…..den här gången fick tegelstenarna åka direkt i soppåsen. Fattar inget! Nu nytt försök på gång men den här gången blir det allt lite jäst i trots att den bubblar så fint…Köpte mynta eftersom det blir indiskt till middag imorgon. Minsta påsen jag hittade, kostade ca 3 kr. Att jämföra med de stackars kvistarna man får när man köper på Maxi hemma….Nu får man ett annat problem, vad gör man med resten??

Sen vi kom hem från Jakarta har det varit strålande väder, det var länge sen. Jag har flyttat undan blommor och stolar och klämt ner mig på balkongen på förmiddagarna, för lat för att gå ner till poolen. Jag har sytt mig en klänning och tog en sväng till Chinatown för att köpa mer tråd. Passade på att äta god indisk sen lunch eftersom Åke skulle ut på gubb-pub på kvällen och alltså inte äta middag hemma. Köpte lite blommor också. Jag åkte och hämtade honom i Bangsar efter puben och vi kom hem runt kvart över 10 eller så. Dvs lagom tills alla arbetare från MM kom hem. Vi väntade på hissen som kom…med kanske 8-10 resturangarbetare. De åkte ända upp till 24. Hissen åkte tillbaka ner till botten och kom till oss…även denna hiss full med resturangfolk….som också åkte upp till 24. Nu undrar man verkligen hur dessa bor. I flera lägenheter? det får man verkligen hoppas. Nåja, tredje gången gill, nu fick vi plats. Eftersom Rani var här och städade så träffades Åke och jag i Bangsar för fm-fika/tidig lunch.

Idag stod café Batavia på listan. Vi tog en omväg längs med en Darin för att slippa stora vägen. Det var ett lyckat val, Gud så mycket spännande vi fick se. Smala smala gränder och massor med glada och vänliga människor. Och katter! Man blir alltid lika förundrad och undrar hur folk kan bo som de gör… Vi besökte Jakartas chinatown som låg utefter vägen.  När vi väl kom fram till caféet hade vi gått en mil och det var väldigt skönt att sitta ner! 2,5 timme tog det.  Sen blev det buss tillbaka och lite vila på rummet.  Det blev en tågtripp ( och lite promenad) till The Dharmawangsa för en chokladmartini. Lika vackert hotell som vanligt och lika god, men stark, drink. Tåg tillbaka och vi fortsatte till ett hotell en bit bort. Jag hade sett på nätet att de hade en rooftop-bar värd att besöka. Och det hade de rätt i.  Som en liten djungel, men inte högre än våning 9😄. Nu blir det inte ett steg till, 25 500 får allt räcka. 17 km….

Igår kväll blev det middag på en argentinsk resturang alldeles här intill. Väldigt gott. Idag blev Åke hämtad redan kl 8. Jag hade bestämt mig för att gå till Nationalmuseet och gick iväg redan före 9. Det fanns väldigt många saker att titta på men efter ett antal träskulpturer och tygbitar…..ja man blir lite mätt. Solen sken så jag knallade till poolen. Hann väl ligga där en kvart innan det började droppa så smått. När Åke var klar med jobbet vid 16-tiden gick vi till en loppmarknad som jag läst om på nätet. Gissa om vi blev snopna då det visade sig vara där vi köpte vår mässingslampa för sisådär 30 år sen. Varje gång vi varit här sen dess har vi sagt : Undrar var den marknaden var nånstans. Nu vet vi. Fantastiska hus i ett otroligt tjusigt område som började precis bakom hotellet. Visade sig ligga en och annan ambassad där😄. Himlen öppnade sig och det höll på att regna i en evighet så vi blev sittande på en resturang. Fortsatte sen hela kvällen

Igår kväll kom vi till Jakarta. KLM har nu återupptaget flygen hit efter Covid. Även denna gång lyxade vi till det med businessclass. Tyvärr var inte det alls lika ” märkvärdigt” längre. Visserligen så sköna säten…. men endast en macka att äta. Min mozzarella smakade dessutom suspekt så den fick jag lämna. Inga chokladbitar i form av holländska hus och nåt porslinshus fick vi inte heller! Men men, hotellrummet är mycket fint med både vardagsrum och sovrum.  Idag har Åke haft möten så jag tog en promenad på egen hand. När han var klar så blev det en längre tur. Igår passerade vi ett nyöppnat Ikea och det visade sig ligga 5,7 km härifrån. Passade utmärkt att knalla dit. Vi gick genom mycket spännande områden där vi var minst sagt udda. Men de flesta hälsade och log. Ikea var inrymt i ett shoppingcenter så det var inte jättestort men de hade en liten resturang. Vi var så fikasugna och jag valde en prinsessbakelse. Snudd på oätlig. Den rosa kloten som skulle föreställa marsipan var så sliskig. Suck. Och inte fanns det mycket att hurra för i matbutiken….  Hem blev det taxi…men jag röstade på buss. Duggregn mest hela dagen tyvärr. Den flera meter höga orangutangen sitter utanför ett varuhus här intill.

Elisabet och hennes man har flyttat till Hur Hin i Thailand men nu var de här på besök. Elisabet, Madeleine och jag träffades och pratade ett par timmar. Jag gick till KL Sentral där jag skulle handla ett par saker, tog LRT vidare till gatan med alla tygaffärer där jag skulle ha en tygbit till ny gardin i mitt lilla arbetsrum. Jag tvättade alla gardiner och den här klarade inte det….Hittade en liten stuvbit ( hemma hade man säkert fått den för halva priset, här fick jag 20 cm gratis ) och sen blev det också ett tyg till en klänning. Gick och tog monorailen upp till stan. Eftersom jag tog tåget hem och alltså gick från stationen så blev det till slut 10 km. Igår blev det 16 km och nu tyckte min kropp att det räckte. Kände mig helt slut då jag kom hem. Varmt och soligt som tusan också. Äntligen hade lamporna kommit. Vi åt på en italiensk häromveckan och de hade såna här på alla bord. Hittade de på nätet sen.Jag hade beställt tre stycken och två var fina men en var trasig. Nu blir det spännande att se hur det löser sig. Jag laddade upp en och den var vi så klart tvungna att testa ute på balkongen men nåt kallt att dricka. Mycket nöjd. Med lampan, inte lika nöjd med gardinen…

Det blev en promenad till frukosten i Bangsar och den fortsatte sen en omväg hem. 6;6 km blev den. Jag har flera gånger sett inlägg från Sweor som besökt en liten grön oas i Bangsar med djur och växter…häromdagen råkade vi se skylten på en promenad. Och nu var det dags att besöka. Den lilla ”trädgården” sträcker sig under el-ledningar och man kan alltså inte bygga där…annars vore det konstigt med en outnyttjad yta! Det byggs ju överallt liksom. Der var så gulligt. Några kossor, ett par getter och lite ankor plus en väldig massa växter, både blommor och grönsaker. På eftermiddagen blev det en biltur till ”Bauhaus” där vi tyvärr inte hittade den elgrejen vi sökte, däremot en otrolig massa folk. På kvällen gick vi och tog LRT för att äta italienskt bortanför KLCC. Innan funderade vi på om vi skulle ringa och boka….Det fanns inte en kotte där då vi kom halv åtta! Sen dök det upp ett par och ytterligare ett par med ett litet barn. Hmm. Det visade sig att de haft stor fest, 14-års jubileum, kvällen innan så alla deras stamgäster hade nog varit där då.

I onsdags träffade jag Åke för lite sen 11-kaffe/tidigt lunch i Bangsar. Skönt att gå hemifrån då Rani städar. Valet av klänning var kanske inte optimalt…men perfekt om man vill smälta in så klart. Gick genom Megamall på vägen hem och köpte två klänningar! i linnetyg. Den ena sydde jag om lite, sydde ihop sprunden i sidorna och satte dit en knapp till längst ner. I torsdags träffade jag Mona på MM. Så kul att ses, det var ju några månader sen. Vi hann äta på lunch och dricka kaffe. På kvällen var det After Work med Swea ute i Mint Kiara. Det började ösregna då jag körde och var hemsk trafik. Det tog mig 50 minuter. Men kvällen var trevlig. Igår solade jag lite i loftgången till vår lite speciella ( autistiska? ) förundran. När jag stod i kö på mataffären senare dök han upp bakom mig. Hello Anna. Jag såg dig förut, du hade baddräkt. Han brukar alltid ha en äldre kvinna med sig, mamma?. Men nu har han själv i kön och hade köpte tvättmedel för 21 rm. Helt plötsligt hade han nämligen hamnat före mig… Han hystade glatt upp 7 rm till kassörens förvåning. Öhh, det kostar 21. Oh. Upp med ytterligare en femma. Men, titta på skärmen, det kostar 21. Jag skulle precis plocka fram pengar då han lyckades hitta en plånbok…Kvinnan som har väldigt svårt att gå satt lite längre bort på en bänk. Jag fick för mig att gå och få både manikyr och pedikyr. Det borde man göra oftare. Men tänk om man kunde få göra det liggande. Det är så lätt att somna.. Nu är det lördag morgon och vi har ätit frukost. Åke har fixat lite med de där listerna och har nu börjat titta på hur han ska kunna lösa det med lamporna hemma runt poolen. De går ju bara sönder. Vi har en extra här nere som han kan ”träna” på. Visst ja, höll på att glömma att jag köpte en ny telefon i onsdags. Nu har jag en Iphone 14.