Efter mycket påtryckningar från Åke bestämde jag mig för att åka till Pantai och be att bli lyssnad på. Har ju hostat i tre veckor nu och det känns lite ”tungt” på nåt vis.Vill inte gärna dra några djupa andetag. Sjukvården fungerar lite annorlunda än hemma. Här går man fram till en disk i foajén på sjukhuset Säger att man vill träffa en doktor för det ena eller andra besväret, i mitt fall ville jag att nån skulle lyssna på lungors. Kvinnan tar då fram sin pärm och bläddrar fram en lämplig specialist, ringer upp till sköterskan och säger att hon vill skicka upp en patient. Ingen telefonkö eller vänta några veckor här inte. Väl uppe på plats skickade sköterskan mig på röntgen, det tog en timme eller så ( massor med folk ) och kostade 70RM. Sen blev det PEF-mätning då jag fick blåsa i ett rör. Efter ganska lång väntan fick jag träffa läkaren. En mycket trevlig kvinna som bott 20 år i England men nu återvänt. Lungorna var fin-fina och jag blåste mycket bra men har bronkit. Så jag fick en inhalator med lite kortison att använda i två veckor plus nåt slemlösande. 4 timmar tog det till slut och notan gick på nästan tusenlappen inklusive medicinen.Sen var jag både hungrig och törstig och gick raka vägen till Starbucks. Sen kom på att jag behövde en dragkedja och tyckte jag var smart som parkerade bilen vid en busshållplats i Brickfields. Det är lite bökigt med parkering i Chinatown. Gissa om jag blev galen då den första bussen ( som jag faktiskt fick vänta ganska länge på ) bara struntade i mig trots att jag klivit ut i gatan och viftat. Igen!!! Så det blev ett argt mail till KL Rapid. Igen! Där skrev jag minsann båda regnummer, bussnummer och tid. Nu hade jag redan fått svar om att de identifierat chauffören och att disciplinära åtgärder ska vidtas….Nu får jag så klart nästan dåligt samvete..fegis. Då jag kom hem kände jag mig plötsligt som Guldlock.Varför är växterna så blöta? Varför ligger badrumsmattan på ”fel” sätt? Hur kommer det sig att dagens tidning ligger på bordet? Har Åke varit hemma utan att säga nåt? Nix, men Rani hade varit där! Hon hade till slut fått en bussbiljett och kommit hem igår kväll. Och tyckte att hon måste jobba…Kändes lite märkligt faktiskt. Hon kunde ju ha ringt kan man tycka.